Finull på gamla rocken

Nu har resten av ullen jag köpte på fjolårets fårfest i Kil också blivit till garn. 260 g finullsblandning från Båvens spinnhus blev ca 445 m garn. Jag kan verkligen rekommendera deras kardband. Det är en ganska smal ullsträng som var väldigt bekväm att spinna av. 

Nu klurar jag på vad det ska bli och vad det kan räcka till. En kofta vore ju kul, om jag skarvar med annat garn. Jag får ta och kolla bland annat jag spunnit och det är något som kan passa ihop med det här...

Jag har spunnit både det här och det förra garnet på min gamla spinnrock. Jag köpte ju en modern fin spinnrock för ett par år sedan, en Kiwi med två trampor, men jag kan tycka att det blir ett skönare flow i den gamla. Det kanske är med ergonomiskt att trampa med bägge fötterna och det går ju att finlira lite mer med den nya, men jag gillar liksom den gamla. Ibland har jag spunnit tråden på den gamla och sedan tvinnat garnet på den nya, för att de spolarna rymmer mer garn, men den här gången både spann och tvinnade jag på den gamla rocken.

Äntligen hittade jag till spinnrocken igen

Äntligen har jag spunnit igen! Jag har verkligen längtat efter det. Spinnrockern (-arna) står framme, så egentligen är startsträckan inte alls lång, men det har inte blivit av sedan Ester kom. Nu har jag spunnit 100g gotlandsull som jag köpte på Fårfesten i Kil förra våren. Fibrerna var färgade i en skala från mörkt turkos till grönt, brunt och gult och för att garnet inte skulle bli för randigt tvinnat, som raggsocksgarn kan vara, så kedjetvinnade jag det tretrådigt. Ullen köpte jag av Fårbiform och det blev ca 85 meter garn. Jag tror att tjockleken är ungefär densamma på annat grönt tretrådigt garn som jag spann för flera år sedan, så vi får se om det kan bli något ihop...

När jag var på fårfesten köpte jag även ull från Båvens spinnhus, en finullsblandning som nog blir det nästa jag spinner..

Strumpor ur Sagornas stickbok

Spana in Esters vadarstövlar!

Jag har stickat ett par babystrumpor ur Sagornas stickbok. Modellen har jag sett tidigare och jag blev jätteglad när jag såg att mönstret fanns med i boken.
I boken kallas det Recept på babystrumpa och är hämtat ur en bok från 1946. Strumporna rätstickas på raka stickor och sys ihop och jag tycker att modellen är så gullig. Storleken i boken är 6 månader och stickorna nr 3, men jag har stickat på 2,5 och gjort dem lite kortare.
Som ni ser är de ändå långa som vadarstövlar, men sitter ändå bra.
Garnet spann jag när jag var med på Manduzanas stickhelg förra hösten.
Nästa par i tunnare garn är redan på gång och då ska jag fota dem innan de sys ihop, så att man ser modellen.

Så här kan man också ha strumpor...

Instagram-utlottning

Idag firar jag 400 följare på Instagram 

och jag gör det med en utlottning!

En härva handspunnet garn ligger i potten. Tvåtrådigt merino-silke 100g, 185 m. 

Om du följer mig, gillar bilden och skriver en kommentar, är du med i utlottningen på fredagkväll. 

...jo, jag vet att många andra har betydligt fler följare, men om man tänker sig 400 på en rad, då är de rätt många de också.. Och jag känner på mig/vet att de är trevligt folk, mina 400 :)

Grön silkemerino

Äntligen har jag spunnit lite igen. I julas började jag spinna silke-merino från Hallagården och nu har jag äntligen avslutat det. 100 g blev ca 185 m tvåradigt garn.

Det är samma typ av fibrer som de jag spann till min sjal Picea och kanske får även det gröna blir randigt i någon form...

Sjalen Picea

Äntligen är den klar, sjalen Picea. 

Mönstret kommer från Clara Linnéa och jag gillar verkligen modellen. Rätstickad med en enkel men fin spetskant. 

Och virkad avmaskning! Varför har jag aldrig stött på det förut? Det är ju hur smart som helst! Avmaskningsvarvet som på en sjal annars kan ta en liten evighet, gick nu väldigt smidigt. 

Garnet har jag spunnit själv och eftersom jag inte hade spunnit tillräckligt med garn från början blev det här lite av en långkörare som fick ta paus då och då. Det var det värt, för det är något visst med att sticka ev egenspunnet garn..

Det ljusa garnet är spunnet av fibrer från Willow fairy wool och det mörka garnet är silke-merino som jag köpt på Hallagården. Jag har inte räknat på garnårgången under tiden, men hela sjalen vägen ca 200 gram och det är ca 65 g ljust garn och 135 g mörkt. De sista 50 grammen jag spann var ca 130 meter och det kan nog gälla för hela sjalen. 

Stickan var nr. 4.

Den blev fantastiskt stor och var perfekt för en dag med -15, som den när vi fotade. 

Julstickning och mera garn

Jag har stickat mycket under julen, både på tåg, i bil och framför tv'n. 

Precis innan jag skulle åka hem till Härnösand fick jag syn på Nördic knittings mysteriemössa och hann packa med restgarner till den. Efter tre ledtrådar ser min ut så här. Det var längesen jag var med på någon mysteriestickning och den här är jättekul. Lagom mycket att sticka varje gång, så pass att man hinner längta till nästa bit.

Den svarta tuben som jag trodde skulle ta en hel evighet har blivit riktigt lång, om jag nöjer mig med att vira den två varv är jag nästan halvvägs och första nystanet är snart slut. Att stickan visade sig vara nr 3 och inte 2,5 som jag trodde, kanske gör sitt...

...och äntligen har jag spunnit mer garn till min Picea sjal. På bilden är den entrådigt, men nu är det tvinnat till ca 130 m tvåtrådigt garn som jag hoppas ska räcka till det som är kvar av spetskanten.

Picea shawl

Längesen här. Mitt egenspunna garn som först var en tubhalsduk, får nu en ny chans i Clara Linnéas sjal Picea. Jag har precis kommit fram till spetskanten, men vågar inte chansa på att det ljusa ska räcka, då jag bara har 100 g av det, så nästa steg är att spinna ytterligare mer mörkgrått och sedan avsluta genom att maska av med ljust garn. Det blir liksom tvärtom originalet i färgerna, men jag tror det blir fint.

Den här lilla härvan gick 

åt till de sista ränderna..

Cockerpoo

Mamma hade sparat lite av ullen som blir när hon kammar Bertil, så när vi kom hem i midsommar provade jag att spinna den. 25 meter prima Cockerpoo-garn.

Är ni klara snart? 

Garn på huvudet, hur mycket ska man behöva stå ut med?

Fy va jobbigt det är att vara modell!

Första hektot!

Jag spinner och spinner och oj va svårt det är att sluta! Här är mitt första hekto eget garn, som är en härva silke-merino till Morsdag. 

100 g blev 250 m och jag lärde mig att det iiiiinte riktigt rymdes på den spole jag har till spinnrocken,
så nästa hekto får bli uppdelad i två härvor.
För mindre trassel.

Hallagården

I helgen åkte vi till Hallagården i Lekhyttan, som ligger en liten bit utanför Örebro. Min tanke var, förutom gott hembakt fika, att få testa och kanske köpa en spinnrock. Tyvärr hade jag otur och de sista hade precis sålts, men nya är på väg in. Yes! 

Istället köpte jag merino-silkefibrer som jag är i full färd med att spinna. Det är alltid lika spännande att se hur fibrerna blandas och vilka nyanser garnet tar och jag fascineras fortfarande av hur de tunna tunna fibrerna faktiskt kan bli till starkt garn. Ibland blir silket insprängt och ger en ljusare nyans och ibland klumpar det sig lite ....jag hoppas att det kanske kan ge lite tweedkänsla när jag sedan stickar med den. Jag köpte en härlig fläta på 180g som jag hoppas och tror ska räcka till ganska mycket garn.

Jag spinner tråden på min turkiska slända, men tvinnar det med den svarvade sländan jag köpte på Hallagården för ett par år sedan. Den har en härlig tyngd och snurrar länge och gärna.

Tips! De har olika kurser på gården, bla en inspirationskurs över ett par dagar där man får chans att prova olika textila tekniker, men även kurser i maskinstickning och i att spinna.

Nej, jag är inte sponsrad, jag vill bara slå ett slag för ett mysigt utflyktsmål med väldigt gott fika och mycket annat :D

Handspunna koftan

Jag har stickat min första kofta av handspunnet garn! Lite häftigt känns det allt. Garnet är spunnet på slända av olika sorters ull från Manduzana, Limmo design och Willow fairy wool. Jag har köpt fibrerna i omgångar och beställt nytt när jag spunnit upp de förra utan någon egentlig tanke på vad garnet skulle bli. Inte till en början iallafall.

Det som känns roligast med färgerna och mönstren är nog att det var ullen som styrde färgerna. Så här galen hade den nog inte blivit om jag hade skissat och tänkt i förväg. Nu fick det bli som det blev. Riktigt färgglad och ganska knasig, men jag gillar den!

Jag har utgått från det här mönstret, men färgerna och mönstren har jag hittat på efter hand.

Garnet till muddarna och knäppkanterna är supersoft från Magasin duett. Det garnet tvättade jag innan jag stickade med det. Stickorna var 4,5 och 4.

Korten tog jag i björkdungen vid kolonin, där det har fotats förut. Jag och mina björkar.

Spinnkoftan och garntvätten

De stunder under stickhelgen då jag faktiskt stickade, var det på den här. Av mina handspunna garner blir det en glad och lite tokig kofta! 

Kanterna på koftan ska jag sticka i dubbelt supersoft. För att få det garnet mjukt och fluffigt behövs tvätt och eftersom jag inte våga tvätta "mitt" garn på samma vis, så fick jag tips om att tvätta garnet först. 

Jag härvade upp det och tvättade det och ni ser själva skillnaden på ett tvättat och otvättat nystan. Gunilla som tipsade om tvätten, hade även en färgkarta med sig, så jag kunde hitta den perfekta färgen Plum.

Stickhelg i Vrigstad

Här var jag i helgen, i lilla Vrigstad. Emma ordnade stickhelg och jag var en av alla som var där och njöt.

Under större delen av helgen var det här min utsikt. Emma hämtade dit sin fina lilla spinnrock, som jag fick prova och vid den blev jag sittande. (Nej, hon hade inte tänkt spinna på den själv.) Jag hade hittills bara spunnit på slända och tänkt att om jag väl får prova på spinnrock så blir jag förmodligen biten. Så blev det.

Foto: Signe a.k.a Tösen.

 Jag testade att spinna tretrådigt garn genom att kedjetvinna det och visst är det lite knöligt och onödigt hårt tvinnat, men det var himla kul! Tack Anna som hade extra spinnfibrer som jag fick köpa.

Jag lyckades hålla mig ifrån att köpa garn, även fast det fanns en affär med mycket fint på plats.

Butiken i den lilla röda väskan däremot, den med den charmiga försäljerskan, den gick det inte att motstå och vi var många som åkte från Vrigstad med nya fina stickmarkörer.

In a spinning mode

Linkoftan verkar bli bra, men det ligger till sig och väntar på att trådarna ska fästas och tills det händer så spinner jag. Som jag skrev förut så fantiserar jag om garn till en hel kofta, men vi får väl se hur det blir med det. Nästa helg ska jag åka på den årliga (jo, årligt är det väl när det är tredje året i rad) stickhelgen i Vrigstad och då tänker jag att det här garnet ska få följa med, kanske.

Jag funderar på om det äntligen är dags att plocka fram mönstret till Funky grandpa eller om jag bara ska använda Contigous-metoden. Hur som helst så tänker jag mig nog några små mönster, i nederkant eller här och var, vi får se vad det blir av det här.

Kompisar

Jag börjar bli kompis med min nya slända och börjar få hyfsad snits på att nysta upp garnet på den. 

Helgens små härvor läggs till de jag spunnit tidigare och kanske kan de till slut räcka till en hel kofta av handspunnet garn?

Spinn in det nya året

När jag fyllde år i oktober fick jag både en turkisk slända och ett härvträ, men jag har knappt hunnit använda dem sedan dess. Jag har saknat att spinna, det är något visst med det och det går liksom inte att skynda på.
Så nu, de sista dagarna på ledigheten, spinner jag in det nya året.