Ett av stoppen på vår bilsemester i somras var Venedig. När vi sett sevärdheterna (från utsidan, vi ville inte stå i de timslånga köerna i värmen) och traskat runt i gränderna tills vi var nöjda, började jakten på garnaffären. Jag hade kollat innan, så vi hade adressen, men då gatusystemet i Venedig inte är helt lätt att förstå sig på, blev det lite som att orientera utan karta.
Vi visste iallafall att vi var i rätt jättekvarter,
så med husnumret på handen började letandet.
Till slut fann vi den, men det var nästan mer spännande att leta än att hitta den. Hon som hade affären fick ett samtal på skype precis när vi kom och vi störde nog mest.
Hon frågade vad jag sökte och jag sa att jag bara tyckte att det var kul att titta. Efter nån minut försökte hon igen
- Om det är något särskilt du letar, säg bara till.
- Nejdå, jag tittar bara (helt fel svar).
Sedan försökte hon skynda på mig genom att peka ut vilket garn som låg var... så till slut köpte jag ett nystan.
Jaja, det blir nog ett par sköna pulsvärmare och letande var kul OCH Venedig var ju jättehäftigt i övrigt!