Trippelvantar

Det har blivit tre varianter av mitt parasollmönster och jag gillar dem allihop på olika vis. 

I stickpodden Rätt avigt pratar de om trippelkoftor, men här blev det trippelvantar istället.

Det här är det första.

Här har jag tagit bort rutorna

..och här har jag förlängt rundlarna med ett extra varv för att rymmas med en prick i en avvikande färg i mitten.

Om de ska heta något kanske det får bli Parasoll, Paraply och Prick. 

De är tvåändstickade, men stickade med två trådar (förutom de tredje som har en ytterligare färg) så där det inte är varannan färg i mönstret har jag snott en extra gång. Det helt korrekta hade väl varit att ha en ytterligare tråd, men jag tycker ändå att man får den täta tvåändskänslan och jag har tätat till mönstret för att få så många maskor som möjligt i varannan färg. 

Oj, det blev nog en krånglig beskrivning...

En växtfärgad skatt

Jag har fått en riktig skatt. Marcus mormor undrade om jag var intresserad av växtfärgat garn.
- Nej inte särskilt, svarade jag.
Nej det gjorde jag såklart inte!!!
OM jag var intresserad - ja jätte!
Behåll det du vill ha och skänk resten till typ Röda korset (nej, hon kanske inte sa typ).
Röda korset får nog något annat det här gången.
Det allra mesta är tvåtrådigt garn och det till höger om de tre ljusa nystanen är tretrådigt. Det är så fina färger och den som tänker sig växtfärgning som gult och brunt får se på annat här. Många av nystanen har dessutom lappar som talar om vad de är färgade med. Jag ser allt möjligt framför mig. Det gråblå måste nog bli en kofta...

För att det inte bara ska bli fingarn som jag inte nämns använda så tog jag ett litet nystan och började direkt. Tillsammans med grått garn som jag hade hemma blev det ett par vantar med lite två-i-ett-stuk.

Krapp och koschenill var garnet färgat med.

Färgglada parasoller

Så här blev det andra, färgglada paret. Jag gillar't.

Jag tycker det är spännande att se hur olika men ändå 

lika samma mönster kan bli i olika färger.

Parasollvantarna

Mina första vantar efter det egna mönstret är klara och jag gillar dem! 

Det ordnade sig med med minskningarna och mönstret gick jämnt upp i toppen som jag hade tänkt. Insidan och tummen blev klassiskt "tvåänds-randiga" mest för att jag blev lite lat. Att räkna in mönstret i ökningarna för tummen kändes knöligt, så jag nöjde mig med mönster på ovansidan och jag tycker att det blev fint. 

Nästa par är redan på gång, 

för en gångs skull i spralliga färger. 

Parasoll

Sulan under skorna ser man ju inte så ofta, men när mina skor hängde under parasollen där på stranden i Italien för några veckor sedan, fick jag se ett fint mönster. Eftersom jag hade papper och penna med mig, började jag rita och räkna och såg ett par vantar framför mig.

Nu har jag räknat lite till och vi får se om det blir fint eller plottrigt ...och om det skiter sig när det är dags för minskningarna, där jag inte har räknat sååå noga, kan det ju alltid bli ett par halvvantar. 

Tvåändsstickat på stranden

En av mina resestickningar var ett par tvåändsstickade vantar. Jag tycker att det funkar bra med tvåändsstickning i värmen eftersom man inte håller i själva stickningen på samma vis som med vanlig stickning. Vantarna fick följa med både i gränderna i Venedig och på stranden.

...men att prova dem var ganska olidligt...

Jag har provat mig fram med att sticka vanlig resår på tvåändsstickade vantar och det här är nog varianten jag gillar bäst ...just nu. Jag tycker att tvåändsstickningens uppläggning är oslagbar, så jag började med lite tvåändsstickning och fortsatte sedan med mörkgrå resår. Jag gillar att det blev en liten krage, som man kan se på gamla modeller.

Att inte motstå

Det här är en typisk sån sak som jag inte kan motstå när jag är på loppis. Små fina minihärvor växtfärgat garn. Särskilt inte när de har små handskrivna lappar med snirklig mormorsstil. Det var ett par år sedan jag köpte de här, ja det är väl det som kan vara nackdelen med att inte motstå, att en samlar på sig en del. 

Men nu var det tydligen deras tur, så jag plockade fram dem och delade varje liten härva i två delar och så här blev garnet i vantar. Vriden resår i mudden och tvåändsstickning i resten. Jag gjorde två försök med kiltummar, men nu trillade jag tillbaka till min gamla vanliga tumme.

Grönrandigt

Som jag skrev förut så fanns det risk för fler vantar
och den här gången blev de grönrandiga. Muddarna är vanlig resårstickning och resten är tvåändsstickning ...så när som på de svarta prick-maskorna. Jag stickade de svarta maskorna med vanliga räta maskor vilket gör dem bredare än de andra maskorna och det grav en fin yta. Vantarna känns nästan lite knottriga och ytan påminner lite om vattenbärarvantar där ryaknutar gör prickarna.

Det är som sagt ett par restgarnsvantar. Mudden är svart från Ullcentrum, prickarna är svart z-tvinnat från Whålstedt, de två gröna är z-tvinnat från Kampes och det turkosa är Rauma finull. Stickorna var som vanligt 2,5.

Restgarnsvantarna

Tredje gången gillt och nu blev resåren bäst hittills. 

Arton varv vanlig resår på stickor 2, några varv krokmaskor och sedan tvåändstickning på stickor 2,5. 

Jag är inte helt övertygad om den nya kiltummen, men den ska få fler försök. En av tankarna med de här vantarna var att använda upp de lila och rosa smånystan jag hade och som ni ser blev det inte mycket kvar av dem. 

Jag både gillar och inte gillar den knalliga lila, men mest gillar jag den. 

...och tills jag tänkt ut vad min nästa större stickning ska bli, finns det risk att det dyker upp fler vantar här.

Prova nytt

De här restgarnerna ska bli nästa par vantar och för första gången på länge läser jag vantmönster. 

Jag brukar alltid sticka samma typ av vantar med samma typ av tummar och det mönstret har jag i huvudet, men inspirerad av den nya stickpodden jag hittat, stickar 

jag vantar med kiltumme. 

Ja minsann, förändringens vindar blåser!

Podcasten jag lyssnar på och som jag hoppas att ni också hittat till är Nördic knitting. Bara inledningsorden "en podd om långsam och krånglig stickning" gör ju att man vill lyssna! Det senaste avsnittet handlade om vantar och jag fick många tips och idéer ...som t.ex att prova på en ny sorts tumme.

Tvåändsstickat med resår 2.0

På mitt andra par tvåändsstickade vantar med resår gjorde jag mudden lite annorlunda.
Jag stickade resåren (1 rät och 1 avig) på stickor två och sedan fortsatte jag vanten med stickor 2,5.
Några varv krokmaskor mellan mudden och vanten och sedan 3 varv grått och rosa och 1 varv grått och gult.

Tvåändsstickat med resår

Vantsäsongen är igång. Eller? 

Som jag skrev förut, gillar jag tvåändsstickning allra bäst när jag ska sticka vantar. Den här gången blev det en variant där jag blandat en vanligt stickad resårmudd med en tvåändsstickad vante. Som vanligt var stickorna 2,5 och garnet tvåtrådigt. 

Mudden är stickad på 56 maskor och sedan har jag ökat till 72 för vanten. Jag är nöjd med själva idén, men är redan igång med nästa par och på dem testar jag en annan modell på mudden. 

När jag övergick till tvåändsstickningen ökade jag fyra maskor per sticka på första varvet och stickade sedan två varv med krokmaskor. Sedan ökade jag de sista två maskorna och stickade ytterligare två varv krokmaskor. 

- Tack för alla fina kommentarer om koftan!

Hybrid

I måndags var det tema tvåändsstickning på stickcaféet, så jag började på ett par vantar.
När jag stickar vantar gillar jag verkligen tvåänds-stickning allra bäst, men jag kan sakna resår.
Den här gången blir det därför en hybrid av tvåänds- och vanlig stickning. Det här är första paret ut, så till nästa kanske jag förfinar det, men jag tror att jag kommer gilla den vanliga mudden.

Lunchstickning i solen med finfin utsikt. 

Kajsas vantar

Ytterligare ett par vantar blev det visst. Eftersom det turkosa garnet är melerat blev de lite olika, men man får se charmen i det. 

Det är ju svårt att fota dagar då det aldrig blir ljust, men jag ville fota vantarna innan de skulle med posten, så då blev det så här.. De skulle nämligen till Göteborg.

Stickorna var 2,5 och garnet är tvåtrådig ull 

- Tack för fint hemlisbyte!

En liten hög och en stor.

Jag hakade aldrig på Dödergöks sockutmaning, men man kan tro att jag har min egna lilla vantutmaning istället... 

Det har blivit en liten hög sedan i somras.

Det har blivit en stor hög också, en hög med garn.

Eftersom jag ofta är ganska snabb med att tala om att jag stickar, när jag presenterar mig i olika sammanhang, så vet många att jag gör det. Det var väl kanske därför som en av medlemmarna i dansföreningen kom och frågade om jag var intresserad av garn. Hennes mamma hade köpt med sig mycket (!) garn från Island nån gån på sjuttiotalet och det hon nu hade över ville hon göra sig av med. 

Intresserad? Ja, självklart! 

Sagt och gjort, jag slog till på alltihop. Vad det ska bli får vi se... Idéer tas tacksamt emot, jag har just inte stickat med sånt här garn förut.

Hjärtströssel

Kan ni tänka er, jag har stickat ett par vantar!? 

Jag nystade upp de här två blå nyanserna för ett par år sedan, närmare bestämt när jag precis hade köpt min carbonz-stickor. Jag vet inte om det var stickorna eller färgerna som gjorde det, men det blev liksom inte helt bra. Nu hade nystanen legat till sig och tillsammans med det ljusgrå så blev det ett par vantar den här gången. Jag tycker att det är så fint att en enda liten maska faktiskt blir till ett mönster, vantarna är som strösslade med små hjärtan.

Och rejäla timmerväggar är alla tiders att fota små stickningar på, som en flanellograf.
Tvåändsstickning på stickor 2,5.
Garnet är Kampes, Rauma finull och loppisfynd.

Karamellvantar

Redan när jag la upp maskorna till de här vantarna tänkte jag på godis, jag tyckte att de var karamelliga. 

Sen hittade jag godisarna som jag hade tänkt på och man får väl säga att färgerna stämde rätt bra? 

De är tvåändsstickade med tvåtrådigt ullgarn på stickor 2,5 och den här gången fick fyra färger vara med. 

Jag nystade färgerna två och två och stickade två varv med varje nystan. Om varje karamell är en maska, ser en förstoring ut så här.

...ja, att fota godis i daggblött gräs var väl halvsmart, det blev både kladdigt och gräsigt.