Sommarstickning

Jag har tre nya stickningar på gång för sommaren. Randigt, grått och rosa verkar vara nåt slags tema, jag ser nu när jag ser bilderna såhär bredvid varandra. 

Först ut är en halskrage/cowl av mitt egenspunna garn och sedan kommer ett par vantar, somrigt så det förslår. Tröjan är nog det enda som kan tänkas va aningen somrigt. Tunn och lätt i lyxiga Duo Silke-Merino och tänkt att bli lite oversize.

Det kommer att bli en hel del bilåkande i sommar så randigt och runt-runt utan krångligheter passar nog bra när man ska läsa kartan. 

Han älskar att köra och jag älskar att sticka, så vi brukar liksom dela upp det ungefär så. 

Cockerpoo

Mamma hade sparat lite av ullen som blir när hon kammar Bertil, så när vi kom hem i midsommar provade jag att spinna den. 25 meter prima Cockerpoo-garn.

Är ni klara snart? 

Garn på huvudet, hur mycket ska man behöva stå ut med?

Fy va jobbigt det är att vara modell!

Sommaravslutning

I måndags var det dags för sommaravslutning för stickcaféet. I vanliga fall är vi på café, men sista gången varje termin kör vi hemma-hos-knytis. Den här gången var vi här hos oss och jag fick möblera och pussla lite för att få till nitton sittplatser. Knytkalas som sagt, så jag kan inte ta åt mig äran för allt härligt på bordet som vi kalasade på. 

Sen var det ju dags för utlottning också, både garnpaket och gemensamma stickningar. Vi blev inte klara med filten i höstas, så den har vi fortsatt på under våren. Den här gången var det stickning som gällde. 20 x 20 cm, med valfri teknik och garnet är Drops Karisma. 

Den värdiga vinnaren blev Elisabeth som inte bara stickat många rutor utan även monterat dem och stickat en i-cord (!!!) runt hela filten.

Att inte motstå

Det här är en typisk sån sak som jag inte kan motstå när jag är på loppis. Små fina minihärvor växtfärgat garn. Särskilt inte när de har små handskrivna lappar med snirklig mormorsstil. Det var ett par år sedan jag köpte de här, ja det är väl det som kan vara nackdelen med att inte motstå, att en samlar på sig en del. 

Men nu var det tydligen deras tur, så jag plockade fram dem och delade varje liten härva i två delar och så här blev garnet i vantar. Vriden resår i mudden och tvåändsstickning i resten. Jag gjorde två försök med kiltummar, men nu trillade jag tillbaka till min gamla vanliga tumme.

Okejdå!

Jag har tänkt fota de här strumporna i ett par veckor utan att det blivit av, så imorse tog jag några bilder när vi satt och åt frukost. 

Jag har liksom varit lite tjurig och emot det här man självrandande garn även om det har det blivit fint när andra stickat strumpor med det. Det är nog själva grejen med att inte få välja själv som jag inte riktigt gillat, men när jag var iväg på stickhelg sist fick jag se ett par fina strumpor på gång på ett par stickor och sedan vann jag ett nystan, så då tänkte jag att det väl var dags. 

Okejdå, innan strumporna väl var klara gillade jag dem faktiskt, även om det varierade lite under vägen. 

Jag är alltså inte helt övertygad än, men det var helt ok och han som fick dem gillar dem!

Gillar ni den här typen av garn och vad brukar ni använda det till?

Garnet är från Opal, stickorna var 2,5 och mönstret var Dödergöks ultimata strumpor. Ett bra basic-mönstrer med resårstickning både ovanpå foten och på hälen. 

Tummen upp!

Första hektot!

Jag spinner och spinner och oj va svårt det är att sluta! Här är mitt första hekto eget garn, som är en härva silke-merino till Morsdag. 

100 g blev 250 m och jag lärde mig att det iiiiinte riktigt rymdes på den spole jag har till spinnrocken,
så nästa hekto får bli uppdelad i två härvor.
För mindre trassel.