Nåldyna vs. Armstöd

I onsdags hade Slöjdföreningen här i Örebro vårens första träff och jag var där. Temat var nåldynor och det fanns olika modeller och idéer uppsydda för inspiration.
En av dem var en liten bakelse som var tänkt att klistras i en kakform av metall, men formarna tog slut så jag gjorde en egen variant på "fat".

Det blev även en broderade liten dyna, med ett fint möbeltyg på baksida. 

Som ni ser har jag redan en fin nåldyna som en kompis gjorde till mig för några år sedan ...hon tyckte att det verkade som att jag behövde en ...men risken är nog stor att jag oavsett antalet nåldynor, fortsätter som vanligt.

Ånej-ånej-ånej

För några dagar sedan upptäckte jag det här! 

Ett av hålen i mönstret på ryggen har hamnat snett och jag har stickat vidare utan att ha märkt något. Surt. 

Min första tanke var att jag minsann inte tänkte riva upp ...och sticka om typ hela kroppen. Sen slog det mig att jag kunde släppa ner maskan, rätta till felet och plocka upp den igen. 

Ja, nog verkade det mer lockande än att hålet skulle sitta där och glo mitt på ryggen. 

Sagt och gjort, idag tog jag mod till mig och släppte ner maskan ..och en till var jag visst tvungen att släppa... det liknade mer och mer en punk-variant av Vitamin D och jag var lite kallsvettig ett tag..

Sakta men säkert plockade jag upp maska för maska och lyckades få hålet på rätt ställe.. Jo, lite ojämt är det, men jag hoppas att det kan ordna sig med lite tvätt och nån sorts trollformel.

Det här med förkortade varv

Vilket är ditt bästa sätt att lyckas med dem?

Jag har satt full fart med min Vitamin D igen. Jag började på den i slutet av sommaren och var superpeppad, men lika snabbt som jag börjat på den så la jag den åt sidan. Mest var det nog för att jag stickar den i lingarn... Jag är ovan att sticka med lingarn och jag tycker är det blir ojämnt.
Nu är jag som sagt på g igen och nu ska den bli klar för jag har liksom en deadline.

Koftan består till stor del av förkortade varv, det är så nedre delen av kroppen formas. Det här med förkortade varv verkar ju vara som en egen liten vetenskap med många olika metoder. Det tyska sättet, bara vända och lyfta, göra omslag, wrap and turn och säkert många många fler.
I Vitamin D är det "wrap and turn" som gäller.

Självklart kan det finnas olika anledningar till förkortade varv och olika metoder kan vara den som passar bäst i olika sammanhang, men vilken metod är din favorit?

Kajsas vantar

Ytterligare ett par vantar blev det visst. Eftersom det turkosa garnet är melerat blev de lite olika, men man får se charmen i det. 

Det är ju svårt att fota dagar då det aldrig blir ljust, men jag ville fota vantarna innan de skulle med posten, så då blev det så här.. De skulle nämligen till Göteborg.

Stickorna var 2,5 och garnet är tvåtrådig ull 

- Tack för fint hemlisbyte!

En liten hög med strumpor

För snart ett år sedan fick jag garn av en kompis som rensade hemma och jag har tänkt länge att jag skulle sticka något till henne som tack. 

Bland mycket annat fint fanns sockgarnet Happy feet och eftersom hon har flera små happy feet där hemma så stickade jag strumpor till dem. Till tvillingtjejerna stickade jag av hennes garn och det här mönstret. 

..och så ett par strumpor till lille strorebror. 

Det blev det ett randigt par efter det här mönstret.  

Ja, det blev en hel liten hög av strumpor faktiskt.  

Sist på bollen

Sisådär ett par år efter alla andra finns nu även jag på instagram. Känner mig väldigt modern.

stickatochvrickat

Halsduk för nyrakade

Marcus behövde en halsduk och fick en i julklapp.

Här spelar han lite cool...

 ...men han är egentligen så här glad!

Jag vet inte om mönstret heter något särskilt? 

v 1: räta maskor

v 2: *1 avig, lyft maskan med garnet bakom arbetet*. Upprepa * - *

v 3: räta maskor

v 4: * lyft maskan med garnet bakom arbetet, 1 avig*. Upprepa * - *
Upprepa varv 1 till 4.

Jag tycker att strukturen blir väldigt fin, men jag är besviken över att garnet och noppar sig så mycket.
Det lossnar tussar varje gång han använder den ...och luddet fastnar i skäggstubben :)
Mjukt, skönt och lyxigt dyrt var det i alla fall, men alla banderoller är borta (?) så jag kan inte avslöja vilket garn det är.

Han är hur som helst mycket nöjd och jag är nöjd över att ha stickat en halsduk trots att jag tycker att det är bland det tråkigaste man kan sticka. Jag lider alltid lite när någon säger att den tänkt lära sig sticka och ska börja med en halsduk
- Oh no, du kommer att tröttna på en gång, tänker jag.
Vad tycker ni om att sticka halsdukar?

Kompisar

Jag börjar bli kompis med min nya slända och börjar få hyfsad snits på att nysta upp garnet på den. 

Helgens små härvor läggs till de jag spunnit tidigare och kanske kan de till slut räcka till en hel kofta av handspunnet garn?

Tjugohundrafjorton

I januari blev jag klar med Flamingokoftan. 

Rowans Felted tweed - härligt garn! Axlarna blev hängiga eftersom jag inte följde mönstret... men den har blivit välanvänd ändå..

I februari experimenterade jag med en typ av rätstickad axel som jag sett på bild. Det blev inte bra den gången, men idén finns kvar.

I mars virkade och tovade jag rundlar som jag sydde ihop till bland annat den här pallen. 

I april blev jag klar med tweedkoftan Levenwick. Det blev en klar favorit och kanske bäst nånsin!

I maj hängde jag min utställning på Hallagården i Lekhyttan. 

I juni flyttade vi till vårt radhus! 

Jag hade inte stickat på så länge, bara packat, röjt och grejat, så jag var rädd att jag inte skulle tycka om det längre, men det var ingen fara med den saken... 

I juli klippte jag för första gången!

I augusti njöt jag i Fattigskogen.

I september blev jag klar med Claras kofta Gråsparv 

...ja, klippet slutade lyckligt.

...och tog även några favoritbilder på ett par vantar.

I oktober hittade jag de här fina kaffekopparna hos Röda korset. 

I november laddade jag upp inför året julmarknad och stickade vantar på vantar....

I december smög jag med julklappar (som är öppnade men inte bloggade) och började sticka dominorutor. De är redan tolv, så det verkar hålla i sig...

- Gott nytt handarbetsår! 

Spinn in det nya året

När jag fyllde år i oktober fick jag både en turkisk slända och ett härvträ, men jag har knappt hunnit använda dem sedan dess. Jag har saknat att spinna, det är något visst med det och det går liksom inte att skynda på.
Så nu, de sista dagarna på ledigheten, spinner jag in det nya året.