Pimpade vantar och finkoppar

De gladrandiga vantarna är klara och när vi skulle ut i skogen passade jag på att fota både dem och de andra som jag pimpat lite i helgen. Resår är ju inget man tvåändsstickar, därför har jag både på de här och de rosaröda trätt i en tunn resårtråd på insidan av krokmaskorna. Jag tänker att resårtråd kanske är lika "tabu" som s-tvinnat garn, men det funkar fint och vantarna sitter bra.

De ljusa vantarna fick sig ett sicksack-band och till de andra offrade jag ett par örhängen.

 ..och här är en av plastkopparna jag skrev om förut.

Gladrandigt

Nästa par vantar blir lite färggladare. När jag stickade de gul-grå nystade jag två färger på varje nystan, men nu väntar jag med att para ihop dem tills det är dags för färgbyte. Färgerna är lite desamma som mina vantar från i vintras, men nu mest i randigt.

Trekantsfyrkantigt

Jag ville hitta på något nytt att sticka till mamma när hon fyllde år. En kudde! Det grå garnet är från min jätterulle och det svarta garnet är en tråd ullgarn och en tråd bomull. Kudden är stickad på framsidan och har tyg på baksidan, stickor nr.5. Jag sydde ihop fram- och bakstycket på maskin och det var premiär med stickat och maskin för min del, men det gick ju hur bra som helst. Hepp!

Matchning

Medan vanttrådarna väntar på att fästas har jag börjat på en lite lagom matchig mössa.

 Det andra paret matchar mest mattan.

Det här med tid och finess

Jag yr runt bland alldeles för många idéer och försöker att hitta en bra balans mellan tid och finess. Att inte lägga för många timmar och överarbeta, utan att för det tappa finessen i det man gör kan vara svårt ibland. Jag laddar inför julmarknad första advent och försöker använda tiden så smart som möjligt.

Sadelvärmare är en av idéerna. Den första här ovanför stickade jag i tvåtrådig ull på stickor 2,5. Det tog typ tio timmar och kanske kommer ullen att nötas alldeles för snabbt. Dålig idé. Att i stället sticka i raggsocksgarn på stickor 3,5 vilket tar halva tiden och blir tåligare känns som en mycket bättre idé. Enklare, men ändå fina tycker jag. När man är med på marknad är det ju alltid en chansning vad folk vill köpa och vad de är villiga att betala. Att prissätta handstickat är ju också en spännande liten fråga...

"Prototypen" behåller jag nog själv och de andra får följa med på marknad. Balansen mellan tid och finess kan som sagt vara svår ibland. När jag stickar utan tidspress får det gärna ta hur lång tid som helst, men ibland behöver man tänka lite enklare. På vantar lägger jag gärna många timmar, de syns ju, men de här ska man ju faktiskt sitta på :)