Jakten på garnaffären i Venedig

Ett av stoppen på vår bilsemester i somras var Venedig. När vi sett sevärdheterna (från utsidan, vi ville inte stå i de timslånga köerna i värmen) och traskat runt i gränderna tills vi var nöjda, började jakten på garnaffären. Jag hade kollat innan, så vi hade adressen, men då gatusystemet i Venedig inte är helt lätt att förstå sig på, blev det lite som att orientera utan karta. 

Vi visste iallafall att vi var i rätt jättekvarter, 

så med husnumret på handen började letandet.

Till slut fann vi den, men det var nästan mer spännande att leta än att hitta den. Hon som hade affären fick ett samtal på skype precis när vi kom och vi störde nog mest. 

Hon frågade vad jag sökte och jag sa att jag bara tyckte att det var kul att titta. Efter nån minut försökte hon igen 

- Om det är något särskilt du letar, säg bara till. 

- Nejdå, jag tittar bara (helt fel svar). 

Sedan försökte hon skynda på mig genom att peka ut vilket garn som låg var... så till slut köpte jag ett nystan. 

Jaja, det blir nog ett par sköna pulsvärmare och letande var kul OCH Venedig var ju jättehäftigt i övrigt! 

Obloggat men nålbundet

Jag har mycket obloggat. Till exempel jakten på Venedigs garnaffär, besöket på det gamla spinneriet långt upp i norra Italien och nu senast - slöjdlägret! Allt kommer hoppas jag.

Just i dagarna är det nålbindning som gäller här. På stickcaféet jag är med brukar vi ha olika teman och lära och hjälpa varandra med olika tekniker. I måndags var det nålbindning som de två som kan visade oss andra. Jag har provat lite tidigare. Ifjol i Fattigskogen fick jag grunderna visat för mig, men jag fortsatte inte och det glömdes bort. Nu däremot tog det sig och jag är halvvägs mot ett par vantar!

Fortsättning följer ikväll på slöjdföreningens träff då temat är just nålbindning...

En växtfärgad skatt

Jag har fått en riktig skatt. Marcus mormor undrade om jag var intresserad av växtfärgat garn.
- Nej inte särskilt, svarade jag.
Nej det gjorde jag såklart inte!!!
OM jag var intresserad - ja jätte!
Behåll det du vill ha och skänk resten till typ Röda korset (nej, hon kanske inte sa typ).
Röda korset får nog något annat det här gången.
Det allra mesta är tvåtrådigt garn och det till höger om de tre ljusa nystanen är tretrådigt. Det är så fina färger och den som tänker sig växtfärgning som gult och brunt får se på annat här. Många av nystanen har dessutom lappar som talar om vad de är färgade med. Jag ser allt möjligt framför mig. Det gråblå måste nog bli en kofta...

För att det inte bara ska bli fingarn som jag inte nämns använda så tog jag ett litet nystan och började direkt. Tillsammans med grått garn som jag hade hemma blev det ett par vantar med lite två-i-ett-stuk.

Krapp och koschenill var garnet färgat med.

Gör om, gör en sjal.

Uttrycket gör om, gör rätt blev i mitt fall gör om, gör en sjal.
En av mina sommarstickningar var en tubhalsduk. Innan jag började med den, velade jag mellan en sjal och en tub och jag skulle nog ha valt en sjal... Jag började om två gånger innan jag tyckte om randningen, men sen stickade jag klar den.
Sedan dess har den legat på armstödet till soffan och blängt på mig och jag kommer förmodligen inte att använda den. Särskilt inte nu eftersom jag har repat upp den.
Det var egentligen inget fel på den, men det var inte alla rätt heller. Jag är nog för varm för en tub, jag vill kunna ta av den utan att behöva krångla över huvudet.
Så "gör om, gör rätt, gör en sjal", så får det bli.

Ny dans, ny chans.

Stolarna som blev en soffa

För några år sedan köpte jag fyra stolar på Blocket.
Efter att ha försökt limma dem ett par gånger när de blivit för rangliga och efter att ha varit nervös varje gång nån som hälsat på suttit på dem, nervös för att de skulle trilla i golvet, hade de gjort sitt.
Jag gillade dem trots vinglet och tänkte att man kanske kunde göra något annat av dem. En soffa!
Jag hade ingen klar idé så stolarna fick vänta ett par månader, men efter att ha lyssnat på Jögge Sundqvists sommarprat kunde jag inte hålla mig längre, då satte vi igång. Ja precis, vi. Det brukar vara så att jag hittar på och Marcus hakar på. Jag tänker ut hur det ska se ut och han tänker ut hur det ska hålla. Sen gör vi tillsammans. Bra teamwork tycker jag!

Jag tycker att soffan blev väldigt bra! 

Skitsnygg helt enkelt och det var ett roligt och lite klurigt bygge. Särskilt mycket gillar jag att vi kunde använda de gamla sitsarna som är så skönt mjukslitna. 

Jag har sett andra soffor byggda av stolar, både Ernst och Trädgårdstisdag har gjort sina varianter, men den här modellen har jag inte sett. Extra kul med något eget.

Här kommer ett försök till att förklara hur och i vilken ordning vi gjorde det...

Såg här såg stolarna ut och vi använde tre av dem. Sitsarna passade vi ihop på det här viset och vi sågade av den bit som sticker ut i mitten.

Det var lite läskigt att sätta sågen i stolarna, men det här är de delar vi använde till stommen.

Vi skruvade fast två reglar i överkant längs alla tre stolar och en extra längre ner i bakkant för att benen skulle bli stadigare och de smala pinnarna undertill kapades för att passa i den nya vinkeln på mittenstolen.

Mittenstolen fick en ny front eftersom den gamla inte längre passade.

Vi skruvade dit två reglar som sitsarna kunde fästas i.

Sen var det dags för sitsarna och vi gjorde plats för klossarna som de varit skruvade med förut.

Några kunde vi vara säkra på att de hamnade på sin gamla plats. (Jag kände mig som GW i Veckans brott när han undersöker brottsplatser och hittar blodstänk)

Till sist skulle den lilla skarvbiten på plats, den som vi sågat av i framkant på sitsen. Jag tycker att den biten och de gamla skruvarna som den sitter med blev en kul detalj.

Jag vet inte hur gamla stolarna kan vara, men de verkar ha målats gröna 1949 och nån gång verkar de ha varit klädda för man kan se spikhål längs kanterna. Vi ska måla dit 2015 under nån av de andra sitsarna.

En trollslända ville absolut vara med på bild och satte sig mitt på soffan.