


På tåget hem satt en kille i 7-8-årsåldern och hans mamma på andra sidan gången. Han satt och påtade/fingervirkade och blev genast intresserad när han såg att jag stickade. Snart satt han mittemot mig och hjälpte till att trassla upp mina garner och sedan tittade han noga när jag stickade vidare – Det är ganska skönt att bara sitta och titta på något så fint, jag visste inte att man kunde sticka så där, var hans söta kommentar. Sedan fortsatte han på sin halsduk och sa – Nu kan mamma koppla av, så kan du och jag sticka en stund. Det var bakstycket på mitt senaste koftprojekt som intresserade honom. Jag har photoshoppat en bild och kopierat den på mönsterpapper. Än så länge liknar det mestett grått myller, men vi får väl se hur det slutar…

2 kommentarer:
Vilken gullig stickkompis du fått!
Söta strumpor :-)
Nej, men så söt liten kille.. De kan vara riktigt goa.
Spännande bakstycke....
Skicka en kommentar