Såga är silver, tålamod är guld

I fredags hade vi skolavslutning på Kävesta och mitt år på linjen för konst- och formgivning är slut. Imorn är jag tillbaka i verkligheten på jobbet. Jag vet att det blir jättebra när jag väl är där, men det här året har verkligen varit det bästa!!

Jag valde silver som mitt fördjupningsämne och har jobbat mest med att såga spetsmönster. Det blev några av koppar som lackades, några med tygfoder, några av silver och några broderade... Här kommer bilder på några av dem.

Det stora silverarmbandet går att brodera/trä hur och med vad man vill... På insidan står "såga är silver tålamod är guld"

Jag har inte tröttnat på att såga, tvärtom önskar jag att jag hade plats för att kunna fortsätta.
Jag har inte tröttnat på att sticka heller :) en kofta med ett danspar på ryggen är på gång, det kommer fler bilder...

Tvåändsstrumpor

Jag har stickat mina första tvåändsstickade strumpor/tofflor. Det är något visst med tvåändsstickning... Mönstret är eget påhitt, men maskantal och häl har jag tagit ur Anne-Maj Lings häfte Tvåändsstickat. Jag har även köpt garnet från henne och jag gillar verkligen rödfärgen. Stickorna var såklart 2,5:orna.

De här röda tårna kommer helt klart sticka upp över min balkongkant många kvällar i sommar.

...det som blänker i bakgrunden är grannens Ford Galaxy.

Ap-bra tralala

En vän på jobbet fick nyss en liten dotter och det firade jag med att virka en liten krabat till henne. Vi får väl se om det är Molly själv eller lilla storebrorsan som får ta hand om den.... I vintras när jag virkade en nalle köpte jag alldeles för mycket garn, så det fanns gott om brunt Tilda kvar här hemma och jag tyckte färgen passade bra till en apa... Inget mönster, bara eget påhitt...

Efter att ha läst inlägg och kommentarer på andra bloggar om huruvida man får vara stolt över det man gör och tala om det för andra eller inte, konstaterar jag nöjd att den här blev ap-bra :)

Tack och Tack

Tack för alla fina kommentarer jag får här på bloggen och tack alla som hejade på min tupp ..även om granntuppen vann såg jag det som en delseger att den också var stickad och virkad :) Tack för hjälpen med verktygsgåtan och tack alla roliga människor på stickcaféet igår :)

Tvåändsstrumporna är på god väg. Efter att ha blängt på den fel och fult upplockade hälen i en vecka, och trott att jag skulle kunna leva med den, repade jag upp den. Gör om gör rätt, nu är det frid och fröjd igen :)

På skolan har jag tillfälligt snöat in på händer...

..och för alla er som tror att ni har den rostigaste bilen måste jag bara få visa skönheten som står parkerad utanför mitt fönster (nej, tyvärr är den inte min).

Sågar sågar sågar

På skolan sågar jag vidare och här hemma har det virkats halsband. Helgen har varit finfin med en kär vän på besök. Igår var det 90-talsdisco som gällde och idag tog vi en härlig men blåsig långpromenad.

Sågade spetsar, nystan av gips och ett stickat räcke

På skolan har vi börjat med fördjupningsperioden och jag har valt silver. Mitt tema blir spetsar och jag har börjat med att såga ut mönster i kopparplåt. Den högra är tänkt som en variant av udd och stad som i vanliga fall knypplas. Jag "råkade" även sticka en spets av koppartråd :)
Kävestadagen som var vår stora utställning är avklarad - och blev en toppendag - så det är dags att plocka hem grejerna... Mycke grejer blir det... På skulpturlektionerna har jag bl.a gjort avgjutningar av mina kära händer. Jag använde algunat som grund till formen, det är samma medel som tandläkarna använder till sina angjutningar, och då blir det nästan otäckt verkligt, minsta lilla streck och veck syns. Jag kapade stickorna och trädde på stickningen som är av tunn plastkabel innan jag satte den på plats. Det blev några nystan i gips också :)

Ulles händer är nu ännu mer värda och det måste firas så det fick bli ett par röda Spirogyra ur förra årets Pulsvärmarklubb. Sockklubbens spetsknästrumpor lockade, men jag började på ett par tvåändsstickade istället. Vad det blir för mönster på dem får vi se.Även om det är vår och varmt ute kan trappräcken vara kalla... Jag gillar att man inte märker det förrän man är helt nära, eller först när man tar i det.