Tvåändsstrumporna är på god väg. Efter att ha blängt på den fel och fult upplockade hälen i en vecka, och trott att jag skulle kunna leva med den, repade jag upp den. Gör om gör rätt, nu är det frid och fröjd igen :)På skolan har jag tillfälligt snöat in på händer...
..och för alla er som tror att ni har den rostigaste bilen måste jag bara få visa skönheten som står parkerad utanför mitt fönster (nej, tyvärr är den inte min).
3 kommentarer:
De blir ju jättefina ,oftast lönar det sej att repa upp o göra om! HAHA den bilen hade behövt bli upppimpad! Ha det gott =)
Oh vad fint. Jag brukar också oftast tänka att jag nog kan leva med det sen när jag nästan har stickat färdigt så ångrar jag mig och repar upp för att jag aldrig kan sluta störa mig.
Händer är härligt.
Kram/Veronica
Ja jag håller bara med! När man väl har sett felet, blir det ju bara större o större... Och till slut finns det inget annat att göra. :)
Skicka en kommentar