Sedan högstadiets Just D-tid har jag troget följt Wille Crafoords skivor. En av hans låtar heter just ”man har väl rätt att ändra sig”. Härom dagen tyckte jag det var skönt att rensa bland garnhögarna och igår fyndade jag en massa nytt. Är det tur att man är flexibel, eller är det synd att man inte har någon karaktär? Jag och mamma och pappa åkte till chokladfestivalen i Askersund och efter provsmakandet hamnade vi på en gårdsloppis där en kvinna sålde ut garner från sin gamla garnaffär!? Vad gör man!? Jo man köper 1 kg ljusgrått bomullsgarn, rätt mycket petrol/turkost bomullsgarn, en hel del tjockt ullgarn i diverse färger, en rundsticka, en virknål och ”skyddshattar” till strumpstickor.. (Jag såg nyss en smart idé på hur man kan göra egna, men för 2 kr köpte jag ett par istället.) Summan av hela kalaset blev blyga 125:-.. och som om inte det vore nog hade mamma fyndat där hemma och hade med sig ett par härvor till mig... ojojoj.. :)
3 kommentarer:
Åh! Vilka fynd. Inte utan att man blir lite avundsjuk. Jag gillar också att fynda second-hand garn. Men det gör väl alla. Var var loppisen?
Hej! Tyvärr, här sitter vi och ska äta något. Slutar jobba i kumla kvart i sex, så det är tight. Men någon gång i min gifta framtid när jag är pigg, då kommer jag.
Synd, för jag tyckte det verkade så trevligt...
Vilken rikedom!!!!!!!!!!!!!!!
Skicka en kommentar