Min Vitamin D har varit klar ett tag, men eftersom det skulle bli en present så fick den vänta med att hamna på bild tills nu när födelsedagen är över.
Jag började på den här koftan i somras, men jag stickar sällan i lingarn och gillade det inte riktig den här gången heller. Stickningen blev liggandes och jag började fundera på om det verkligen var min modell.. I julas tog jag fram den igen och började tänka att den nog skulle passa bättre på min kompis som snart skulle fylla jämnt. Så fick det bli och när jag hade ett mål med koftan blev den roligare att sticka.
Det har varit några turer med koftan... Först upptäckte jag att jag stickat fel -
som jag bloggade om tidigare och när den sedan var klar och låg på tork tyckte jag liksom inte att ärmarna var riktigt lika långa. Det visade sig att jag hade stickat den ena ärmen tio varv längre än den andra. Tio varv! Mäh. Det var bara att riva upp mudden och sticka den andra lika lång.
Jag stickade i garn som jag fått utan banderoller, så jag vet inte vilket garn det är, men lite kul är det att jag faktiskt fått garnet genom hon som nu fått koftan.
Stickstorleken var 3,5 och 3.
Att det var en rolig stickning berodde nog mest på att
mönstret är så fantastiskt smart uttänkt!!!
Ja, efter några om och men, slutade det lyckligt.
Jag blev himla nöjd och den sitter som en smäck på Sara!