Adventsfäst

Trådarna är fästade på dökskallemuddarna och "kalix-vantarna".

Muddarna är stickade i entrådig ull på strumpstickor 2 med 60 maskor. Jag har stickade dubbla kanter för att få lite mer styrsel. Jag började med att sticka 6 räta varv, sedan 1 avigt och sedan ytterligare 6 räta varv. Sedan vek jag in kanten vid det aviga varvet och stickade ihop det till en kant. I slutet av mudden stickade jag likadant (6 räta v. 1 avigt och 6 räta) men maskade av och sydde fast den vikta kanten.

Vantarna är ursprunligen det här mönstet, men jag plussade på några maskor och övergick till ränder. Jag stickade dem i 2-trådig jästrike från Järbo på stickor 2,5.

Halsbandet är egentligen en uddkant som jag tänkte sy på en väska (för kankse två år sedan) men väskan gick i pension och uddarna blev ett halsband. Jag virkade fasta maskor med koppartråd runt kanterna och pyntade med knappar.

- Glad första advent!

- Psst! Ni har väl hittat till Johannas julkalender?

Men vilken stickvecka!!

Förra veckan var det dans hela veckan och den här veckan har det varit stickning för hela slanten… Studieförbundet Bilda har ordnat en vantutställning som har varit på biblioteket den här veckan. I samband med det har det varit föreläsningar som jag prickat in. I tisdags berättade Anneli Haaraoja om sitt examensarbete Ryavanten. Vilken rolig idé och vilka varma vantar!! Man knyter in ryaknutar i stickningen som blir fina prickar på utsidan och varmt foder på insidan. Det känns som att jag måste sticka ett par…

I onsdags berättade Karina Olsson, hemslöjdskonsulent i Karlstad om vantar och vanttraditioner. När jag tittade på klockan efteråt trodde jag verkligen inte att det gått två timmar (!) – Vilken härlig inspiration, det var jättekul och jag fick alldeles för många idéer.. I torsdags satt jag vid utställningen och stickade en stund och då träffade jag Anna som jag bloggat med, men inte visste vem det var. Kul att träffas ”live”. Det visade sig att vi hade flera gemensamma kompisar – världen är som bekant liten… Vid utställningen var även Malin Strandli och Pamela Cruse som nyss gett ut boken Sticka Nu. Inte visste jag att man kan lägga upp aviga maskor eller att man kan dubbelsticka vantar, jag fick flera roliga tips och idéer. Igår satt jag ett pass vid utställningen igen och stickade, pratade stickning, fick se magic loop på nära håll – tack!!. Som pricken över i’t så ska jag åka till Slöjd- och hantverksmässan i Kista med en kompis om en liten stund. Vilken vecka!

Ett par döskalle-pulsvärmare är visst på gång...

En strumpa och en vante

På stickfronten har ena strumpan blivit klar och den andra är nyss påbörjad. En och en halv vante har det också blivit, utan att det riktigt var meningen, hoppsan. En av mina lärare kom med ett möntser förra veckan som hans fru skickat med till mig och vips var jag igång. Mönstet heter Kalix-vanten och har en fin kant som nästan likar en fläta. Tanken var att hela vanten skulle mönsterstickas enligt beskrivningen, men jag använde tunnare garn än det var tänkt, så jag plussade på några maskor och stickade randigt istället ..och randigt är väl också ett mönster? Garnet är det som blev kvar efter mammas kofta; 2-trådigt Jästrike och stickorna är nummer 3.
På skolan är det numera keramik och textiltryck som gäller och jag har snöat in på klädnypor och klädstreck..
Ringen som var mitt största projekt under silverperioden blev klar strax innan semestern och av ”skrotsilvret” gjorde jag ett armband och några knappar. En hemstickad kofta med silverknappar – visst låter det lyxigt! En kompis fick skruva fast mitt evighetsarmband, som ska få sitta tills jag tröttnar på det.
Ringen är helt ihålig och inte alls tung som man kanske kan tro när man ser den ..det var några turer och några lödningar innan alla sidorna och mittringen satt på plats. För att få med lite av det textila, sticker det ut små tåtar av silkesgarn ur ena gaveln.

Hemma igen

Egypten var varmt och skönt och bra på alla vis. Det är konstigt va snabbt man kan vänja sig vid att äta efterrätt till både frukost, lunch och middag... Både koftan och halsbandet passade fint så då det blev lyckat :) Vi åkte inga turer till Kairo eller pyramider, men gick däremot långa promenader och fick se hur befolkningen bor och lever. Det är ruggigt att se hur fattigt och skitigt de har det, för att sedan gå runt hörnet och komma till en lyxhamn.
Det närmsta vi kom att köpa garn var en vävare som välte ut en säck silke på golvet och frågade hur mycket vi ville ha... Trasselsuddar i korta bitar..tyvär det blev ingen affär. Eftersom stickorna fick följa med genom säkerhetskontrollen utan problem så stickades det både på planet och vid poolen.. I helgen ska jag fylla på min lilla hylla med ett gäng pulsvärmare. Jag har testat några oilka ränder och hålmönster, med och utan pärlor.

På skolan har målerigrupperna snöat in på hundar och jag hakade på och stickade en "lillstrumpan-hund". Jag stickade en vanlig strumpa, fast med öron på bägge sidorna om hälen och en rosa tå (som numera är mun). Nosen och tänderna är virkade och ögonen broderade. Jag har fått alldeles för många idéer till fler djur...

Mot sol och värme med paket i väskan

Snart går tåget mot arlanda och imorgon flygs det till Egypten för att fira mammas jämna födelsedag! Det har pysslats med en del hemlisar här och de har inte visats på bild eftersom jag vet att mamma är här och kollar, men nu är det lugnt så här kommer mammas kofta och halsband. Koftan är ett drops-mönster men det enda som är detsamma är nog maskantalet. Jag har stickat den i tvåtrådiga jästrike från Järbo på sticka 3,5 istället för i alpaca och mönsterborderna har jag knåpat ihop själv. Koftans framstycken och bakstycket stickas i ett stycke och tillsammans med ärmarna blir det sedan till ett ok. Jag har inte stickat någon så’n modell förut, men det gick smärtfritt - särskilt som jag fick låna Ulles lyxstickor.

Halsbandet är silver brickor som jag lött ihop och fäst i varandra med ringar. För att få med lite textilt, borrade jag hål och sydde korsstygn i några av plattorna.

Vi ses igen efter en veckas sol och värme!

Pyttepyttestrumpor och ett jätteporträtt

Jag avslutade min lovvecka nere i Skåne där jag fick träffa lilla Alva för första gången. Som en paus i mina strumpor blev det ett annat par ur samma bok, Infants Fancy Silksock, det är ett par små miniatyrer med häl och allt. Husets garner: grå babyull och svart alpacca. Stickor 2,5.


På tåget hem satt en kille i 7-8-årsåldern och hans mamma på andra sidan gången. Han satt och påtade/fingervirkade och blev genast intresserad när han såg att jag stickade. Snart satt han mittemot mig och hjälpte till att trassla upp mina garner och sedan tittade han noga när jag stickade vidare – Det är ganska skönt att bara sitta och titta på något så fint, jag visste inte att man kunde sticka så där, var hans söta kommentar. Sedan fortsatte han på sin halsduk och sa – Nu kan mamma koppla av, så kan du och jag sticka en stund. Det var bakstycket på mitt senaste koftprojekt som intresserade honom. Jag har photoshoppat en bild och kopierat den på mönsterpapper. Än så länge liknar det mestett grått myller, men vi får väl se hur det slutar…